Rapport från Tjeckien
Jag vet numera hur det känns att färdas i en hastighet närmare 200 km/h.
Det hela upplevdes igår och nej, det är inte flygresan jag snackar om. Jag har alltid varit lite flygrädd men jag har liksom hållit det på en hanterbar nivå, så flygturen gick bra, nemas problemas . Det var när vi skulle ta oss från flygplatsen till hotellet där dom andra väntade som rallyt startade. Vi fick skjuts med Evas (Moras tränare), pappa. Han såg ut att vara en lugn gammal farbror, bra tänkte jag då kör han oss säkert lugnt till hotellet. Men ack så fel jag hade. När jag slutade kolla på bilens hastighetsmätare visade den 175 km/h och det gick bara fortare!! När han tillslut verkar hitta bromspedalen och saktar ner till 150 (!!) kommer bilen bakom och fullkomligt flyger förbi oss, vångar inte ens tänk på hur det skulle vara att färdas i den bilen. Jag har nog aldrig varit så rädd i hela mitt liv, tack gud att vägarna blev mindre och att det dök upp hastighetstavlor så att han sänket farten. Annars vet jag inte om jag hade suttit här idag...
Men vi kom ju iallafall fram och idag har vi sprungit en övning på karta där stigar och öppna områden var borttagna. Det gick väl mindre bra för mig, men jag hade inte räknat med annat eftersom det var ungefär ett halv år sedan jag orienterade sist.
Nu har jag gjort något väldigt dumt, bestämt mig för att springa natträningen, frivilligt. Jag har inte sprungit natt på 2-3 år pga av att det är så fruktansvärt läskigt. Men nu är det nog försent att ångra sig, de som ska springa eftermiddagsträningen har redan åkt iväg, så ja det är väl bara att försöka övervinna den rädslan då?!
/F
Det hela upplevdes igår och nej, det är inte flygresan jag snackar om. Jag har alltid varit lite flygrädd men jag har liksom hållit det på en hanterbar nivå, så flygturen gick bra, nemas problemas . Det var när vi skulle ta oss från flygplatsen till hotellet där dom andra väntade som rallyt startade. Vi fick skjuts med Evas (Moras tränare), pappa. Han såg ut att vara en lugn gammal farbror, bra tänkte jag då kör han oss säkert lugnt till hotellet. Men ack så fel jag hade. När jag slutade kolla på bilens hastighetsmätare visade den 175 km/h och det gick bara fortare!! När han tillslut verkar hitta bromspedalen och saktar ner till 150 (!!) kommer bilen bakom och fullkomligt flyger förbi oss, vångar inte ens tänk på hur det skulle vara att färdas i den bilen. Jag har nog aldrig varit så rädd i hela mitt liv, tack gud att vägarna blev mindre och att det dök upp hastighetstavlor så att han sänket farten. Annars vet jag inte om jag hade suttit här idag...
Men vi kom ju iallafall fram och idag har vi sprungit en övning på karta där stigar och öppna områden var borttagna. Det gick väl mindre bra för mig, men jag hade inte räknat med annat eftersom det var ungefär ett halv år sedan jag orienterade sist.
Nu har jag gjort något väldigt dumt, bestämt mig för att springa natträningen, frivilligt. Jag har inte sprungit natt på 2-3 år pga av att det är så fruktansvärt läskigt. Men nu är det nog försent att ångra sig, de som ska springa eftermiddagsträningen har redan åkt iväg, så ja det är väl bara att försöka övervinna den rädslan då?!
/F
Kommentarer
Trackback
